Den ultimata acessoaren?

Hela påståendet om att klockan är den "enda" acessoar vi män kan bära för att uprätthålla någon form av värdighet, förkastar jag totalt. Klockan är till viss del överskattad och bidrar väldigt ofta till en försämring av helheltsintrycket. Att se ett annars perfekt kavajslag, störas av en klocka (oberoende modell) känns alltid lika trist. Men visst, rätt klocka på rätt arm, kan också förhöja personen till skyarna. Men som sagt, påståendet är ganska trist och stagnerat (speciellt i kontexten modetidningar, som just nu verka arbeta efter mottot "acessoera-mera" men samtidigt skriver krönikor om att just klockan är den enda ateralj det manliga könet kommer undan med)

Nä.

Jag vill istället slå ett slag för äpplet. Det gör jag med viss risk, då det kan låta ganska töntig, eller helt enkelt som om jag är dum i huvudet. En mängd antal gånger har jag funnit mig själv framför spegeln på morgonen, tio minuter tills föreläsningen börjar och ingen frukost i magen. I sista sekunden kniper man med sig ett äpple att äta på vägen, tar en extra titt i spegeln och kommer på att: Fan, jag kommer inte kunna förmå mig att äta det där äpplet. Det passar helt enkelt för bra. Äter jag det nu, så är det som att ta bort en perfekt avvägd och matchande bröstnäsduk. En försämring helt enkelt. Det där lilla extra som får allt annat att bli en bättre version av sig självt, försvinner. (Tänk ett rött-grönt, nästan orangeskimrande äpple, som perfekt matchar dina bruna kängor och din stickade tunna haldsuk)

Det blir helt enkelt till att bära med sig äpplet och inte äta det förrän man kommit inomhus (äpplet gör sig inte lika bra i skolmiljön som under höst-alléerna som kantar min väg till skolan)
Varför inte ett starkt grönt äpple till de korta vita tennis-shortsen och den lika vita pikén under sommarhalvåret? Fattas inte Per Hagman just ett äpple?

Sen så smakar det ju ganska gott också...