Pringle of Scotland

Pringle of Scotland

Gammalt och anrikt blandat med nya innovativa krafter. Ull och skotsk cashmere.

Höstkollektionen och förhandsvisningar på vårens kollektion 07- ser riktigt fina ut.

En sak som jag tänkt på

Varför känner jag mig som en väldigt vädligt sorglig människa när jag är ensam i en godisbutik och handlar lösgodis?
Trodde först att det bara var en grej jag tänkte om mig själv, men när jag gick förbi godisbutiken (södraskånes mest välfyllda??) på hörnet för en stunds sedan och såg en kille ensam med sin påse i handen, grävdandes efter apelsinchocklad, så kom jag på att det hela är nog ganska sorgligt ändå.

Nyårsafton

Det är trots allt lite mer än en månad kvar, men jag vet att många, inklusive jag, redan har börjat fundera på vilken utstyrsel som ska användas under nyårsnatten
Det roliga med nyårsafton är att det är en av de få återkommande högtiderna man kan lägga lite extra krut på sitt klädval, utan att upfattas som alldeles för pretantiös. Det finns ingen som kommer tycka att du är för uppklädd.
Nyårsafton är kvällen då kreti och pleti står hand-i-hand vid barrikaderna (för att uttrycka det extremt töntigt)
Varför inte införskaffa en elegant vit käpp? Eller kanske en venetiansk mask?

Hursomhelst, har du totalt slut på inspiration och vill ta ett steg ifrån din gamla kostym+slips rutin, så ta en titt på dessa två herrarna:



Han blänker, andas av natt och är helt enkel klockren. Byxorna hade jag antagligen mördat ett litet djur för.



Jag gillar verkligen att han har tubsockor, speciellt i kombination med de ganska trashiga lila skorna. Så länge du känner till reglerna så får du också bryta dem som det heter.

All I want for Christmas is...

....en komplett upplaga av Visionaire.
Iallafall ett par nummer.
Visionaire är en mode, design och konstpublikation i tidningsformat.
The New Yorker har kallat den "ett galleri i tryck" (bokstavligen) och den är antagligen vad man kan kalla tidningsvärldens förnämaste.
Tidningens couture.

Kommer ut i 3 limiterade upplagor per år och varje nummer har ett specifikt format som är späckat med konst, foto och designers. Nr. 47 var t ex ett smak nummer. Med tidningen kom smakprover på olika känslor t ex som skam och orgasm. Men även "handuk som har torkat i solen" Om man någon gång skulle bli nyfiken på hur döden smakar, så bifogas det ett smakprov av flygplansbränsle. Låter det inte helt jävla fantastiskt? Det är bara att bege sig till första bästa Visionaire återförsäljare. Men smakar det så kostar det.

Det billigaste nummret ligger runt 2000 kr och är helt fritt från annonser och dylikt.

Ingenting man torkar sig i stjärten med kanske.

Någon vänlig själ som är sugen att skicka ett anonymt litet paket?

Se det som en sorts Karl-Bertil Jonsson grej....

Sanningen blir väl den att jag får nöja mig med en bakmaskin....i år igen...

Kläder

Jag har märkt att det i bloggvärlden just nu talas ganska mycket om denna kofta från Filippa K. Den har funnits ett bra tag (tror att café hade med den i ett reportage för sisådär 2-3 månader sen) Iallfall så verkar det som om folk har fått totalt dille på den. Jag kan inte mer än att hålla med. Frågan jag ställer mig är bara om det är den klockrena bilden, eller den faktiska koftan som jag tycker om. Ska fundera på det där ett tag.

För dig som befinner sig i Skåneregionen och undrar var man kan få tag på koftan: Bege dig till Filippa K butiken på nyorganiserade Magasin du Nord i Köpenhamn med 1800 Danska pix i fickan...

(Glöm för guds skull inte att spana in matavdelningen i källarvåningen. Jag köpte vaktelägg i lösvikt där under mitt senaste besök... helt underbart.)

Ta även en sväng inom UrbanOutfitters på vägen hem...

När jag var liten blev jag kär i Robyn efter att jag första gången sett videon för "Do you relly want me" Just nu blev jag kär igen, denna gång under en djupdykning i The Sartorialist arkiv
Denna dam är verkligen något utöver det vanliga...

Detta känns ju lagom normalt.
Jag sitter i kalsonger framför datorn och äter russin (!!) och blir helt plötsligt upp-över-öronen förälskad.

Jaja, lite endorfiner skadar väl inte

Den ultimata acessoaren?

Hela påståendet om att klockan är den "enda" acessoar vi män kan bära för att uprätthålla någon form av värdighet, förkastar jag totalt. Klockan är till viss del överskattad och bidrar väldigt ofta till en försämring av helheltsintrycket. Att se ett annars perfekt kavajslag, störas av en klocka (oberoende modell) känns alltid lika trist. Men visst, rätt klocka på rätt arm, kan också förhöja personen till skyarna. Men som sagt, påståendet är ganska trist och stagnerat (speciellt i kontexten modetidningar, som just nu verka arbeta efter mottot "acessoera-mera" men samtidigt skriver krönikor om att just klockan är den enda ateralj det manliga könet kommer undan med)

Nä.

Jag vill istället slå ett slag för äpplet. Det gör jag med viss risk, då det kan låta ganska töntig, eller helt enkelt som om jag är dum i huvudet. En mängd antal gånger har jag funnit mig själv framför spegeln på morgonen, tio minuter tills föreläsningen börjar och ingen frukost i magen. I sista sekunden kniper man med sig ett äpple att äta på vägen, tar en extra titt i spegeln och kommer på att: Fan, jag kommer inte kunna förmå mig att äta det där äpplet. Det passar helt enkelt för bra. Äter jag det nu, så är det som att ta bort en perfekt avvägd och matchande bröstnäsduk. En försämring helt enkelt. Det där lilla extra som får allt annat att bli en bättre version av sig självt, försvinner. (Tänk ett rött-grönt, nästan orangeskimrande äpple, som perfekt matchar dina bruna kängor och din stickade tunna haldsuk)

Det blir helt enkelt till att bära med sig äpplet och inte äta det förrän man kommit inomhus (äpplet gör sig inte lika bra i skolmiljön som under höst-alléerna som kantar min väg till skolan)
Varför inte ett starkt grönt äpple till de korta vita tennis-shortsen och den lika vita pikén under sommarhalvåret? Fattas inte Per Hagman just ett äpple?

Sen så smakar det ju ganska gott också...

Doftljus

Jag var försenad till mitt tentaplugg imorse. Skulle möta min vän och var 25 min försenad, vilket resulterade i att hon fick stå utomhus i den nykommna Skånekylan och vänta på mig. Jag ljög och sa att jag var tvungen att springa tillbaka hem för att se om jag glömt mina doftljus ifrån Ikea brinnande. Sanningen är den att jag låg i badkaret och läste "Den gamle och havet" En sanning som skulle kunna verka vara en aning för bizarr. För att upprätthålla bilden av mig själv som en alldeles normal, icke morgonbadande ung man, så gjorde jag den här lilla avikelsen från sanningen. Helt okej kan man väl tycka.

Dagen resulterade dock i ett par klädköp:

Ett par skor (Paul Smith, Ikeda)

Byxor (Julian Red, Hoboken, blackbullet)

Välkommen till Oh! you pretty things

Välkommen!
Efter att ytterligare ha spenderat ett antal timmar, sökandes efter bloggar som inte består av king-lusläsande-diorstinna-tonårspojkar, så har jag tagit det snäva steget ut i bloggbruset.Det blev helt enkelt för tröttsamt att scrolla igenom dagens-outfit's i all oändlighet. Denna blogg kommer att handla om saker som jag tycker är mer - eller mindre -vackra. Om halsduken som perfekt smälter in med de höstlöv som ännu inte gett upp för vintern. Om den natt-tyngda plastrongen på den unge mannen i det mörkaste hörnet av baren. Om högen av kläder du lämnade på golvet, och hur de aldrig har varit så vackra, som när du ramlar innanför dörren efter en natt i staden, och ser dem ligga där, i en perfekt kombination bredvid sängen. Det kommer även att handla om musik,mat, kontext. Egentligen om allt jag känner är värt att belysa för stunden. Nu återstår det bara för mig att klura ut ett sätt att göra mig hörd i bloggdjungeln. Tills dess, ha det fint!

Oh! you pretty things - Johan